Amira

Amira var den andra hästen jag och Catrin hade tillsammans efter Fever.

Efter året med Fever var jag på tok för lång för att det skulle vara aktuellt att ha honom igen (till min stora besvikelse!). Därför började vi direkt när vi lämnat tillbaka honom på Sjöstjärnan att provrida andra hästar för att ha på foder. Amira provred vi faktiskt samma dag som vi lämnade honom, då hon också är en "sjöis-häst". Vi fastnade för henne direkt och trots att hon bara var kanske 5-6 cm större än Fever så valde vi henne efter att ha varit där och provridit två gånger.

I slutet på augusti åkte vi och hämtade henne, och under ett par-tre veckor var allting frid och fröjd. Hon var supertrevlig att rida, och vår tränare som hade varit väldigt skeptisk till Fever i början var riktigt nöjd med valet av henne också.

I början på september var det dags för första tävlingen, en liten clear round på 70 cm, och jag minns att det var tänkt att dressyrdebuten skulle vara veckan därefter. Jag hann aldrig hoppa min runda, för på framridningen var hon plötsligt ordentligt halt.

Hältan var väldigt konstig, för ena dagen var hon helt ren - medan hon andra dagen kunde vara väldigt halt. Vi tog ut en veterinär för att kolla henne, som trodde att det berodde på att hon var felmusklad om jag inte minns helt fel - och att hon skulle bli bra om vi bara började muskla om henne rätt och börja om från början. Många var dock väldigt skeptiska till detta, och tyckte att vi borde ta henne till klinik (vilket inte ägarna gick med på). Vi red iaf på det sätt som den veterinären vi pratat med ordinerade, men då hon fortfarande haltade ordentligt och det inte verkade hjälpa så blev det att vi ställde av henne helt och istället försökte få tillstånd att lämna tillbaka henne igen då vi inte fick göra en ordentlig hältutredning på klinik.

I november fick vi till sist efter en del tjat lämna tillbaka henne igen. Det var väldigt tråkigt att det blev så eftersom vi trivdes så bra med henne och det var en supertrevlig och änglasnäll liten häst både i hantering och ridning. Jag kan inte låta bli att tänka på vad det hade blivit i slutändan om vi hade haft henne hela vintern och om hon hade hållit sig frisk, hade vi kommit någonvart?

Nu verkar hon dock vara ok igen och går på läger om somrarna som vanligt. Förra året när jag var stallelev fick jag rida henne flera gånger, och jag tycker fortfarande att hon är supertrevlig! Har jag tur kanske det blir någon ridtur även denna sommar, vem vet?